Call me the President!

Call me PRESIDENT!  (Swedish below the English introduction)
This week you can watch the film online:
An experimental film made with simple technology made for intimate viewings.
Length: 72 min
Genre: Subjective documentary.
Music: Björn Knutsson.
Style: My intentions has been to make an intimate diaryfilm, a format suited for the personal journey, to dare to portray tender moments and, at the same time examine my own relationship with men. I wanted to do something that both feels punk and at the same time is reminiscent of a Vietnamese documentary from the 60s. A weird mix, I know.

My dad was called King Knut both by his friends and enemies. He died in 2012 of an electric shock in northeastern Thailand when welding on a racecar. and me and my brother ended up in a thai trial. In connection with this, a sophisticated Canadian man appeared and informed that he was my father's lawyer. I soon discovered that the attorney was convicted of a crime in his youth and started his career in prison. While I was commuting between East and West to figure out how my dad had affected my relationships in general and to men in particular, I fell in love with Kent. Kent was simultaneously affected by prostate cancer, which caused him to question both sexuality and identity. This movie is a free association about the father-daughter relationship. Images and projections of men. And maybe even a search for an explanation of our similarities that I always found difficult to acknowledge. I therefore allowed myself to travel freely in between times, memories, conversations and continents. I portray those I meet in the shadow of his death and I travel to the place where he spent his last years. Call me the PRESIDENT is a confused film about the pursuit of meaning in life, a story of 3 men chasing extreme experiences and one last attempt to find dad's worst sides within myself.

Nice recognition from LA underground Film Forum that viewed Trixters and my experimental film Call me the President! "We would like to take this moment to recognize your film by giving you the Honorable Mention Award title, for your vision and the film's unique contribution to cinema."

Filmen ska visas i intima sammanhang 2020.

Längd: 72 min

Genre: Subjektiv dokumentär.

Stil: Mina intentioner var att göra en intim dagboksfilm vars format passade just den personliga resan, att med extremt enkel teknik våga skildra utsatta ögonblick och spegla min egen relation till män. Jag ville göra något som både känns punkigt stökigt personligt och samtidigt påminner om en vietnamesisk dokumentär från 60-talet. En underlig mix, jag vet.

Bakgrund till projektet: 2012 dog min gränsöverskridande pappa Kung Knut i Thailand och jag hamnade i en thairättegång. I samband med rättegången dök en sofistikerad kanadensisk man upp och informerade om att han var min fars advokat. Jag upptäckte snart att advokaten var dömd för dråp på sin mor i ungdomen och att han påbörjat sin yrkesbana i fängelset. Samtidigt som jag pendlade mellan öst och väst för att reda ut hur pappa påverkat mina relationer i allmänhet och till män i synnerhet, förälskade jag mig i Kent. Kent drabbades samtidigt av prostata-cancer vilket fick honom att ifrågasätta både sexualitet och identitet. Call me the PRESIDENT är en förvirrad film om jakten efter en röd tråd i livet, en berättelse om 3 män som jagar extrema upplevelser men som alltid längtar efter närhet, samt ett sista försök att hitta pappas sämsta sidor inom mig själv.

Bakgrund: I sex år pendlade jag mellan Thailand och Sverige och försökte reda ut mina känslor inför min far och inför min dragning till män som liknar honom. Jag skrev en journalistisk bok vid namn Dear Mr S, och filmade då det fanns möjlighet.

Det var till en början ett privat projekt men efter att ha visat det för kollegor och slutna visningar i work-in-progressform bestämde jag mig för att slutföra filmen. Jag arbetar vanligen med större projekt och mina kollegor har varit ett stort stöd. Det var ett medvetet val att låta detta projekt ta tid och att göra den helt på egna villkor. Jag sökte då stöd från Konstnärsnämnden, Göteborg Filmstöd, Abf och bestämde mig för att genomföra projektet med mitt konst och teaterkollektiv i Göteborg. Trixter. 

Det har varit en resa så omfattade att jag knappt kan sätta ord på den. Jag har skickat in boken där jag brevväxlar med min pappas advokat som ger en helhetsbild av processen. Jag har fått undersöka mina gränser på alla plan, både konstnärligt och som människa. Jag har gått över mina egna gränser ett par gånger, jag har lärt mig grunderna i att arbeta dokumentärt och att filma, klippa, slutföra på ett nytt sätt. För mig har den här resan varit livsavgörande.

Stöd: Filmen är gjord med stöd av konstnärsnämden och Göteborgs filmstöd, Abf medialab, Samrit residency i Thailand, och Karl Katt filmproduktion, samt är producerad av Trixter.

Preview for the team and Trixters supporters and friends.