MODERSGÖLEN

MODERSGÖLEN 

I Januari 2019 släpptes min roman Modersgölen på Lindelöws förlag.

Klipp ur recensioner och intervjuer:

Det är inte helt lätt att placera boken i en genre, men jag ser den som en roman med inslag av magisk realism och en stor portion svart humor som går igen i Petra Revenues tidigare verk.  ... Revenue är skicklig på att gestalta det kusliga, så att det blir trovärdigt. Skum som rinner ur näsborrar, grodor och skalbaggar som dyker upp i hemmet och syner från andra sidan som kan liknas vid drömmar. Under läsningens gång kommer jag på mig själv med att vilja låsa dörren och upptäcker till min fasa att varken dörrar eller lås hjälper i de här sammanhangen. "Upprättelse för generationer av kvinnor."
Louise Halvardsson - dagensbok.com, feb 2019

"Den komplexa relationsväven håller läsaren lika villkorslöst i sitt grepp som kvinnorna dras ned i Modersgölens skummande stråk"
Gert Lundstedt Teaterförbundets tidning Scen och Film Juli 2019
Bokmässan 2019
"I bokform är berättelsen en blandning av poetiskt och filosofiskt genusfunderande samt familjedrama ... Urgammal kvinnokunskap ställs mot det grymma, kristna patriarkatet men en kvinnas hämnd verkar bara drabba andra kvinnor."
Pia Lindestrand - Btj, feb 2019
"– Jag har tänkt mycket på hur kvinnlig vrede ser ut. Hur det feminina psyket är konstituerat. Det är så långt från hur folk pratar nu men jag tror att många kvinnor lever med känslan att kroppen nästan blir som ett fängelse, biologiskt ... Jag är feminist, jag tycker inte att man kan behandla människor olika. Jag handleder många människor med en flytande könsidentitet och tar det på fullaste allvar, för den gruppen kan också utsättas för en liknande häxjakt. Men det gör inte att jag inte tror att vi är biologiska varelser. Och jag är intresserad av det feminina psyket."Hanna Strömbom - Etc, mars 2019 (Intervju)
"I romanen Modersgölen vävs också citat ur skrifter ur landsarkiven och innehåll från gamla böcker om läkekonst in, bland annat vittnesmål från barn som lett till att kvinnor avrätats för häxeri. Skräcken för att själv bli dömda och bortstötta drev människor väldigt långt." "Jag är glad att jag läste den".
Bohusläningen, februari 2019
 
"– Jag visste att jag ville skriva om kvinnlig kollektiv ilska, att vara fast i en kvinnokropp, och om tyst kunskap, berättar Petra över en kopp kaffe i hennes rödpyntade kök i Majorna. Modersgölen är ett försvarstal för det kvinnliga könet. Med boken vill Petra beskriva hur det är att vara fången i en kropp på ett djupt biologiskt plan, liksom kroppen som en förbannelse. (...)
– Samtidigt är det en relationsroman med mycket erotik och magi. Jag blev intresserad av Häxhammaren, en instruktionsbok från medeltiden som användes i häxprocesserna. Jag kan inte förstå att vi inte pratar om detta idag, ett minne som vi kollektivt har glömt bort."
Emilia Palmén - Djungeltrumman, januari 2019 (Intervju)

Jag är intresserad av psykets skuggsida och talar om hur man kan närma sig det man upplever som sina värsta sidor, hemligheter och kanske även sin egen destruktivitet med skapande. Hör av dig om du är intresserad av den, direkt till mig. Vanliga författarbesök bokas genom Författarcentrum väst.

Modersgölen är en psykologisk roman med övernaturliga inslag men boken skildrar även ett sätt att se på omvärlden. Ett slags paradigmskifte. Ett försvarstal för det jag i boken kallar: Den tysta kunskapen.

Historien handlar, på ett tematiskt plan om kvinnlighet. Om hur man kan uppleva sin femininitet som ett begärets fängelse. Det gick inte, i alla fall för mig, att komma undan längtan efter barn, sexualitetens mörker och driften. Vad händer när könsligheten upplöses, på idéplan, och delas upp i genus och identitet? Kommer vi närmare den sanna upplevelsen?

Berättelsen tar avstamp i Häxhammaren som var den näst mest lästa boken under medeltiden efter bibeln. I den fann man på hur man särskiljde en häxa från andra kvinnor och dödade henne. En av de utpekade kastar, i min bok, en förbannelse över de som lät det ske och hon lockar deras kvinnor med spädbarn ned i gölen. Men förbannelsen går att bryta.

 

För att ge lite bakgrund till bokens ämne skrev jag följande på Modersgölens fb-sida, där jag delar lite av forskningen och inspiration bakom tillväxten av denna roman.

När jag var ung ville jag lära mig trolla.
Jag sökte upp dom som kunde.
Jag gifte mig med en amerikansk man och reste gratis på hans flygpoäng.
Ett multinationellt el-bolag har därför finansierat en del av Modersgölens research.

Jag såg märkliga saker under denna period och lärde känna 2 kvinnor med extraordinära talanger.
I min roman kallar jag dessa talanger:Tyst kunskap.
De levde på två olika platser på denna jord, en var upphöjd i sitt samhälle och den andra var utstött.
Detta påverkade sättet de utövade sin tysta kunskap.
Men jag var för ung för att kunna stanna länge i den andra tidens verklighet.

Dessa kvinnor artikulerade inte vad som hände.
De var inte författare. Men jag förstod grundpoängen:
Allt är energi. Om du inte är stöpt helt i Jagets fasta form kan du använda energin som allt består av och påverka annan energi.
Du kan lära dig se utöver energins manifestationer. Du kan se över människans uppritade gräns mellan liv och död.
Den energin som inte är manifesterad i levande form är mer lekfull, "trixtrig", impulsiv och humoristisk än den mänskliga formens. Man ska inte hålla kvar den mänskliga formens manifestationer genom att gråta.
(en uppmaning jag senare stötte på i den tibetanska dödsboken och nämnde i pjäsen Bardo)
Sorg är en abstraktion på den andra sidan som inte är en annan sida.
De vi tror är döda gillar att dansa, de gillar hönors rörelser, och har inte alltid rätt, men de har fler ögon än vad vi har trots att de inte har ett hjärta som kan slå i takt.

När jag kom hem till Sverige igen började jag plugga på socialhögskolan i Örebro. Ganska långt från Voodoo och Amish. På somrarna reste jag fortfarande. Då till Israel. Det var då jag fick bo med beduiner som inte hade ett ord för Jaget.
Ganska långt från Voodoo och Amish.
Jag trodde jag gick säker.

Men på socialhögskolan mötte jag en professor i psykologi som hette Habib. Vilket förövrigt betyder vän på arabiska.
Det var Habib som fick mig att sluta på Socialhögskolan. Att flytta till Göteborg. Han pekade ut riktningen mot socialantropologin.

Han berättade om när han var liten och hans farmor brukade ta honom till kyrkogården i Tunisien. Där samtalade de över gränsen. Släktingarna var ju väldigt intresserade av allt, även om de råkade vara döda.
Till byn kom en lärarinna från Paris, när Habib bara var 11 år. Han blev störtförälskad och bestämde sig för att han skulle bli fransk när han blev stor.
Och det blev han. Han blev akademiker på fint universitet och samlade titlar i rekordfart och gifte sig till slut med en vacker svenska, gav henne en Mercedes som han kallade ett smycke och fick en dotter som han avgudade över allt annat.
Det var därför självklart att dottern skulle träffa farmodern och att de skulle få lära känna varann.
Sagt och gjort, tillbaka i byn skulle de hälsa på. Farmodern hade då slutat andas och färden bar av till kyrkogården.
Något var fel.
Han kände det när de närmade sig. Först förstod han inte vad. Sen insåg han att surret uteblev.
Han hörde inte längre de döda.

Vi begrundande detta över en flaska vin som jag minns hade ordet Diablo på etiketten.
-Sörjer du att du inte kan höra de där rösterna längre, frågade jag?
-Jag sörjer inte, för jag vet att resan till Frankrike var mitt öde, svarade Habib. Och...la han till...det är ju inte rösterna som tystnat. Det är ju bara jag som inte hör.

 

ETC

21 feb 

 

https://goteborg.etc.se/kultur-noje/jag-ar-fascinerad-av-att-kvinnor-blivit-fortryckta-och-mordade-sa-lange

Skuggan och det Feminina./ En reflektion 23 feb 2019

Nu när jag börjar få feedback på min roman Modersgölen från läsare (och även repeterar Gemenskapen som delar vissa teman)...påminns jag om hur påverkad av CG Jungs tänkande jag är...liksom en del av hans efterföljare.

Här följer en vulgär sammanfattning av decennier av forskning kring det mänskliga psyket:

Freud, som grundade psykoanalysen och som för övrigt var en fantastisk språklig stilist, hävdade att det finns ett medvetet och ett omedvetet och att det omedvetna kan medvetandegöras och att detta är eftersträvansvärt.

Jung menade att det finns Arketyper i psyket som inte kan utrotas genom medvetandegörande. Förenklat kan man säga att detta var brytpunkten i deras idéer om psykets själva konstitution. Jung var övertygad om att psyket sträcker sig utanför det personliga. Därav tillkom en mytologisk aspekt till den psykologiska berättelsen.

Kolla gärna in denna lilla film med Marie-Louise von Franz, som bla har skrivit boken The feminine in Fairytale. Ge henne 8 minuter! (länk till youtube)
Här talar hon om Skuggan, en benämning av den sida av vår personlighet som vi inte vill kännas vid. Det finns även kollektiv skugga, nationell...osv.
Även om denna intervju gjordes i en annan tid avspeglar den en världsbild som jag delar och hon förklarar enkelt och tydligt.

Ibland hamnar jag i diskussioner som handlar om ifall könet är en social konstruktion eller biologi. Eftersom jag då kommer ifrån denna tanketradition är det feminina, för mig, psykisk entitet.
I denna världsbild talar man om Anima, som mannens inre kvinna, och Animus, det manliga i kvinnan.
Vem som bär manligt och kvinnligt är på så sätt flytande. Men det förtryckta feminina i vår kultur är detsamma.

En del som läst min bok undrar varför Alida Andersson, den häxdömda... som dödas av de kristna männen kastar en förbannelse över kvinnor så att de dränker sig och sina barn. Varför är det endast kvinnorna som drabbas?
Och varför krävs det en man för att förbannelsen ska brytas?
Obs:
Jag skriver inte detta för att spoila handlingen för dig som inte läst boken. Detta är bara själva ramen för det jag vill berätta.

För mig är denna förbannelse en bild av hur patriarkatet fungerar på ett psykologiskt plan.
Alida tar det de Kristna männen älskar mest ifrån dom, och samtidigt får hon del av den fasansfulla vrede som kvinnorna delar...Modersgölen blir levande av hat och för varje förtryckt kvinna som dras ned i mörkret blir hotet mot dom som passivt stod och såg på större.
Detta är patriarkatets skugga!
De tysta sluter sig samman. De blir vreda. Deras mörker växer och till slut- en vrede som blir onyanserad, slår mot allt och som aldrig kan bli konstruktiv eller leda till försoning.

Men i Modersgölen går förbannelsen att bryta.
HUR?
Vad krävs för att mönstret ska brytas, för att Skuggan ska visa sig?
Vilka är det som måste bli medvetna om sin roll i detta eviga maktspel?
Jag anar ibland en undertext som lyder: Kvinnor är godare än män. En kvinna borde vara hjälten. Jag undrar då följande: Om ett folk av något slag blir förnedrade, utrotade och på alla sätt trampade på...vad händer med dom? Är de fortsatt goda? Eller växer vreden och slår tillbaka? Tänk på konflikter i världen här och nu. Tänk på folk som länge varit förtryckta!

I min berättelse och i verkligheten under häxprocesserna stod människor och såg på när kvinnor offrades...
De passiva, betraktarna...de som låter det ske. Cirkeln av uppspärrade ögon.
För att det Femininas skugga på ett kollektivt plan ska nå balans och få försoning krävs att den tysta cirkeln även bryts av dom som en gång stod i den. Förtryckare måste syna sin egen skugga.
Och fatta mod.

Jag, personligen, hoppas vi kämpar så länge vi orkar för att göra just det...så att våra barn av alla kön och okön slipper leva i skuggan av vår Skugga.
De kommer säkert att ha tillräckligt med sin egen.