Modersgölen

Artikel i Djungeltrumman ovan samt på radiobesök hos Stefan Livh.

MODERSGÖLEN

I Januari 2019 släpptes min roman Modersgölen på Lindelöws förlag.

BTJ- utdrag ur recension av Pia Lindestrand:

….Det handlar om en förbannelse som kanske kan brytas men de som försöker hitta svaren på varför så många unga mödrar dränkt sig och sina döttrar i en skogsgöl nära Göteborg, betraktas givetvis som psykiskt störda. I bokform är berättelsen en blandning av poetiskt och filosofiskt genusfunderande samt familjedrama, diverse dysfunktionella relationer i nutid och ett grymt avrättningsförfarande för hundratals år sedan. Urgammal kvinnokunskap ställs mot det grymma, kristna patriarkatet....

 

 

Dagens Bok recension av Louise Halvardsson:

http://dagensbok.com/

…."Författaren vänder på klichéer och skapar sitt eget absurda universum. Det feministiska anslaget är starkt; det är inte är självklart vem som är musan och det skapande geniet. Jesper, Elins tidigare partner, är hyllad konstnär och hans flickvän Maria finns först med i bakgrunden som en uppasserska, men rollerna ska komma att ändras när Modersgölen får sin upprättelse …"

 

ETC

21 feb 

 

https://goteborg.etc.se/kultur-noje/jag-ar-fascinerad-av-att-kvinnor-blivit-fortryckta-och-mordade-sa-lange

 

 

Modersgölen är en psykologisk roman med övernaturliga inslag men boken skildrar även ett sätt att se på omvärlden. Ett slags paradigmskifte. Ett försvarstal för det jag i boken kallar: Den tysta kunskapen.

Historien handlar, på ett tematiskt plan om kvinnlighet. Om hur man kan uppleva sin femininitet som ett begärets fängelse. Det gick inte, i alla fall för mig, att komma undan längtan efter barn, sexualitetens mörker och driften. Vad händer när könsligheten upplöses, på idéplan, och delas upp i genus och identitet? Kommer vi närmare den sanna upplevelsen?

Berättelsen tar avstamp i Häxhammaren som var den näst mest lästa boken under medeltiden efter bibeln. I den fann man på hur man särskiljde en häxa från andra kvinnor och dödade henne. En av de utpekade kastar, i min bok, en förbannelse över de som lät det ske och hon lockar deras kvinnor med spädbarn ned i gölen. Men förbannelsen går att bryta.

För att ge lite bakgrund till bokens ämne skrev jag följande på Modersgölens fb-sida, där jag delar lite av forskningen och inspiration bakom tillväxten av denna roman.

När jag var ung ville jag lära mig trolla.
Jag sökte upp dom som kunde.
Jag gifte mig med en amerikansk man och reste gratis på hans flygpoäng.
Ett multinationellt el-bolag har därför finansierat en del av Modersgölens research.

Jag såg märkliga saker under denna period och lärde känna 2 kvinnor med extraordinära talanger.
I min roman kallar jag dessa talanger:Tyst kunskap.
De levde på två olika platser på denna jord, en var upphöjd i sitt samhälle och den andra var utstött.
Detta påverkade sättet de utövade sin tysta kunskap.
Men jag var för ung för att kunna stanna länge i den andra tidens verklighet.

Dessa kvinnor artikulerade inte vad som hände.
De var inte författare. Men jag förstod grundpoängen:
Allt är energi. Om du inte är stöpt helt i Jagets fasta form kan du använda energin som allt består av och påverka annan energi.
Du kan lära dig se utöver energins manifestationer. Du kan se över människans uppritade gräns mellan liv och död.
Den energin som inte är manifesterad i levande form är mer lekfull, "trixtrig", impulsiv och humoristisk än den mänskliga formens. Man ska inte hålla kvar den mänskliga formens manifestationer genom att gråta.
(en uppmaning jag senare stötte på i den tibetanska dödsboken och nämnde i pjäsen Bardo)
Sorg är en abstraktion på den andra sidan som inte är en annan sida.
De vi tror är döda gillar att dansa, de gillar hönors rörelser, och har inte alltid rätt, men de har fler ögon än vad vi har trots att de inte har ett hjärta som kan slå i takt.

När jag kom hem till Sverige igen började jag plugga på socialhögskolan i Örebro. Ganska långt från Voodoo och Amish. På somrarna reste jag fortfarande. Då till Israel. Det var då jag fick bo med beduiner som inte hade ett ord för Jaget.
Ganska långt från Voodoo och Amish.
Jag trodde jag gick säker.

Men på socialhögskolan mötte jag en professor i psykologi som hette Habib. Vilket förövrigt betyder vän på arabiska.
Det var Habib som fick mig att sluta på Socialhögskolan. Att flytta till Göteborg. Han pekade ut riktningen mot socialantropologin.

Han berättade om när han var liten och hans farmor brukade ta honom till kyrkogården i Tunisien. Där samtalade de över gränsen. Släktingarna var ju väldigt intresserade av allt, även om de råkade vara döda.
Till byn kom en lärarinna från Paris, när Habib bara var 11 år. Han blev störtförälskad och bestämde sig för att han skulle bli fransk när han blev stor.
Och det blev han. Han blev akademiker på fint universitet och samlade titlar i rekordfart och gifte sig till slut med en vacker svenska, gav henne en Mercedes som han kallade ett smycke och fick en dotter som han avgudade över allt annat.
Det var därför självklart att dottern skulle träffa farmodern och att de skulle få lära känna varann.
Sagt och gjort, tillbaka i byn skulle de hälsa på. Farmodern hade då slutat andas och färden bar av till kyrkogården.
Något var fel.
Han kände det när de närmade sig. Först förstod han inte vad. Sen insåg han att surret uteblev.
Han hörde inte längre de döda.

Vi begrundande detta över en flaska vin som jag minns hade ordet Diablo på etiketten.
-Sörjer du att du inte kan höra de där rösterna längre, frågade jag?
-Jag sörjer inte, för jag vet att resan till Frankrike var mitt öde, svarade Habib. Och...la han till...det är ju inte rösterna som tystnat. Det är ju bara jag som inte hör.

Skuggan och det Feminina./ En reflektion 23 feb 2019

Nu när jag börjar få feedback på min roman Modersgölen från läsare (och även repeterar Gemenskapen som delar vissa teman)...påminns jag om hur påverkad av CG Jungs tänkande jag är...liksom en del av hans efterföljare.

Här följer en vulgär sammanfattning av decennier av forskning kring det mänskliga psyket:

Freud, som grundade psykoanalysen och som för övrigt var en fantastisk språklig stilist, hävdade att det finns ett medvetet och ett omedvetet och att det omedvetna kan medvetandegöras och att detta är eftersträvansvärt.

Jung menade att det finns Arketyper i psyket som inte kan utrotas genom medvetandegörande. Förenklat kan man säga att detta var brytpunkten i deras idéer om psykets själva konstitution. Jung var övertygad om att psyket sträcker sig utanför det personliga. Därav tillkom en mytologisk aspekt till den psykologiska berättelsen.

Kolla gärna in denna lilla film med Marie-Louise von Franz, som bla har skrivit boken The feminine in Fairytale. Ge henne 8 minuter! (länk till youtube)
Här talar hon om Skuggan, en benämning av den sida av vår personlighet som vi inte vill kännas vid. Det finns även kollektiv skugga, nationell...osv.
Även om denna intervju gjordes i en annan tid avspeglar den en världsbild som jag delar och hon förklarar enkelt och tydligt.

Ibland hamnar jag i diskussioner som handlar om ifall könet är en social konstruktion eller biologi. Eftersom jag då kommer ifrån denna tanketradition är det feminina, för mig, psykisk entitet.
I denna världsbild talar man om Anima, som mannens inre kvinna, och Animus, det manliga i kvinnan.
Vem som bär manligt och kvinnligt är på så sätt flytande. Men det förtryckta feminina i vår kultur är detsamma.

En del som läst min bok undrar varför Alida Andersson, den häxdömda... som dödas av de kristna männen kastar en förbannelse över kvinnor så att de dränker sig och sina barn. Varför är det endast kvinnorna som drabbas?
Och varför krävs det en man för att förbannelsen ska brytas?
Obs:
Jag skriver inte detta för att spoila handlingen för dig som inte läst boken. Detta är bara själva ramen för det jag vill berätta.

För mig är denna förbannelse en bild av hur patriarkatet fungerar på ett psykologiskt plan.
Alida tar det de Kristna männen älskar mest ifrån dom, och samtidigt får hon del av den fasansfulla vrede som kvinnorna delar...Modersgölen blir levande av hat och för varje förtryckt kvinna som dras ned i mörkret blir hotet mot dom som passivt stod och såg på större.
Detta är patriarkatets skugga!
De tysta sluter sig samman. De blir vreda. Deras mörker växer och till slut- en vrede som blir onyanserad, slår mot allt och som aldrig kan bli konstruktiv eller leda till försoning.

Men i Modersgölen går förbannelsen att bryta.
HUR?
Vad krävs för att mönstret ska brytas, för att Skuggan ska visa sig?
Vilka är det som måste bli medvetna om sin roll i detta eviga maktspel?
Jag anar ibland en undertext som lyder: Kvinnor är godare än män. En kvinna borde vara hjälten. Jag undrar då följande: Om ett folk av något slag blir förnedrade, utrotade och på alla sätt trampade på...vad händer med dom? Är de fortsatt goda? Eller växer vreden och slår tillbaka? Tänk på konflikter i världen här och nu. Tänk på folk som länge varit förtryckta!

I min berättelse och i verkligheten under häxprocesserna stod människor och såg på när kvinnor offrades...
De passiva, betraktarna...de som låter det ske. Cirkeln av uppspärrade ögon.
För att det Femininas skugga på ett kollektivt plan ska nå balans och få försoning krävs att den tysta cirkeln även bryts av dom som en gång stod i den. Förtryckare måste syna sin egen skugga.
Och fatta mod.

Jag, personligen, hoppas vi kämpar så länge vi orkar för att göra just det...så att våra barn av alla kön och okön slipper leva i skuggan av vår Skugga.
De kommer säkert att ha tillräckligt med sin egen.